rebellen

Eftersom turnén nalkas med stormsteg, har jag försökt leta reda på en luftmadrass att sova på. De vi hade från förut var antingen slängda (hål...) eller inte våra (och därmed tillbakalämnade). Det första stället, Clas Ohlson, hade lämnat tillbaka alla sina luftmadrasser av miljöskäl, Stadium hade bara svindyra, nån Ö&B-wannabeaffär hade inte ö h t, Jysk hade sålt slut på sina, Rusta hade bara tokstora (och jag blir yr i huvet av att blåsa upp en ballong...). Men Jysk, de hade minsann. Och inte bara en, utan i massa olika storlekar och prisklasser.

Nu ska jag se om min 80 kronors luftmadrass är hel.

Först nu känns det som om förra veckan var slut. Allt har gått skitbra; konsert, föreställning, rubbet. Men det känns lite vemodigt att det kanske (antagligen...) var sista gången jag spelade på forumteatern. Nu är det bara turnén kvar, och sen är det SM-bidraget som ska köras igenom. Sen är jag spexfri, på gott och ont.

Känner mig nästan lite bakfull, trots att jag inte förtärt en enda liten alkohol. Alla intryck som har sköljt över en börjar ta ut sin rätt och jag känner för att sova hela tiden. Som tur är sover jag gott om nätterna nu. Valeriana is the shit...
Sovmorgon imorn, ledig på torsdag och turnéstart på fredag. Det blir fantastiskt.

...är det så viktigt egentligen?
Nu sitter jag uppe och kan fortfarande inte sova. Jag har föreställning ikväll och ska upp före klockan sex imornbitti, så det hade ju varit trevligt med en hyfsat ok dygnsrytm. Kanske beror det på den koppen kaffe jag drack innan vi körde hem från Norrköping, kanske är det huvudet som inte vill släppa halvdystra tankar.

Förresten, har sett mitt livs första ghostrider, ni vet en sån som kör på fel sida av motorvägen. Lyckligtvis körde vi åt "rätt" håll, så vi slapp möta honom, och jag har inte läst något om någon olycka, så förhoppningsvis har det gått bra.

Nu sitter jag här med ett "lugn och ro"-te och har magknip. Snart börjar friidrotten och jag ska vara i sminket om åtta timmar.
Skit också.

Snart klar. Bara en sida kvar...
*gääääsp*

...och ska försöka skriva den där kursuppgiften. Drygt, sa räven.
Snart börjar friidrotts-vm, så kan man ha på bakgrundssurr på tv:n.

Konserten är genomförd. Det gick jättebra, ur min synvinkel i a f. Det var i o f s så kallt att tänderna skallrade och händerna skakade när jag höll i mikrofonen, men rösten höll. Det var bara en låt där en textrad tappades. Såklart en låt som alla andra kunde så det var lite svårt att dölja missödet, men jag log, blinkade åt publiken och fortsatte. Jag är en stjärna. Det känns helt fantastiskt bra i magen, fjärilarna som flaxade lite av nervositet förut, har bytts ut mot...tja...nåt mjukt och fluffigt som gör mig glad. Dessutom kom det jättemånga och tittade! Sittplatserna var i princip slut, folk stod längs med husväggarna och lyssnade och såg glada ut. Kanske, kanske var självaste landshövdingen där. Eller så var det bara någon som liknade.

Imorn (eller t o m kanske nu...?) ska jag skriva kursuppgift. Den ska vara inne imorn, senast 16.45, och är väl knappt påbörjad. Den är inte så lång, men de är ju de värsta att skriva. Jag sätter mig nog ner med den på en gång, så är det avklarat och jag kan ta en schysst sovmorgon imorn.

Wish me luck.

Jahapp. Ikväll ska jag sjunga igen. Jag har ont i halsen, särskilt om jag känner efter ordentligt.
Det var tråkigt att det var så många som hade andra saker för sig ikväll och som inte kan komma. Men vad ska man göra...

Igår hade vi sämsta spexgenrepet i världshistorien. Ever. Nånsin. Det började med att tekniken strulade och ljusbordet la av precis efter ouvertyren. Bara det satte an tonen. Sen var det missade sångtexter, repliker, småfniss och allmän okoncentration fram till tredje akten. Då brakade det loss. Efter ett crescendo av skratt under a capellorna gick det bara utför... det var knappt att vi klarade av att slutföra skiten. Nu kan det bara bli bättre.

Imorn startar den.

Måndag: Skola, heldag. Sångrep på kvällen.
Tisdag: Litteraturstudier på dagen, storbandsrep på kvällen
Onsdag: Litt.stud på dagen, Genrep på kvällen
Torsdag: Skola, f m, Storbandskonsert på kvällen.
Fredag: Litt.stud. dagtid, föreställning kväll.
Lördag: Sova dagtid, fylletaxi mellan Lkp och Nkp kväll/natt.
Söndag: Föreställning...

Hoho, nu får man känna att man lever...

Jag var lite småbesatt av bloggtoppen. Kunde inte låta bli att gå in och kolla och heja lite på mig själv när besökarantalet hade gått upp. Idag möttes jag av beskedet: Din blogg har haft: 0 besökare denna veckan. Jag är inte lika besatt längre.

Jag klippte ju lugg i början av sommaren. Ända sedan dess har folk jag träffat sagt: "Åh, har du klippt dig! Vad...eh...annorlunda du ser ut" eller "Oj, vilken...hehe...ehrm...rak lugg du har". Själv tycker jag den är fantastisk, men efter påtryckningar får jag väl låta den växa ut.

Idag har skolan börjat igen. Det känns bra. Till jul har jag bara två terminer kvar. Det är ju ingenting.

Jag har riktigt torr humor. Fnissar inombords av torra och tråkiga ordvitsar som ingen förstår. I somras, när vi fått låna en vattendammsugare (vattendamm...?) till mams och paps översvämningsområde tyckte jag den såg ut som R2D2. Fast i o m att den inte var en robot, utan en vattendammsugare, kallade jag den R-not-D2. Jag gick runt hela dagen och sa "R-not-D2, R-too-D2" i en barnslig, smågnabbande röst.

Jag fnissar fortfarande och tycker jag är ett komiskt geni.

Dåså, då var man hemma igen. Nästan en vecka med sol och bad och en hel del öl, lite båtåkande, hopp från klippor ner i varmt vatten, kalla groggar och grillad mat. Helt härligt har det varit.

Nu är det bara helgen kvar, sedan sätter allvaret igång igen. Denna gången är det grundläggande färdigheter som ska läsas och praktiseras. Karln ska börja pendla till Norrköping varje dag och plugga där borta.

Borde duscha...

Min ena kisse, tre år och några veckor gammal, tog igår sin första mus! Vi trodde först att hon på sin höjd råkat snubbla över en stackars halvdöd mus under hennes ångloksgalopp över gräsmattan, och musen då dött av chocken, men idag hade hon tagit en till!

Åh, jag är så stolt!

Har nu registrerat mig på bloggtoppen.se. Nu kan man minsann hålla koll på hur många som besöker ens blogg. Jag trodde det var max tre som läste den här bloggen, men enligt bloggtoppen var det minsann 18 unika besökare förra veckan. Jag misstänker att de har plussat på för att vara snälla.

Idag bär det av söderut. Igen. Fast detta gången åker vi ner med hopp om livet. Nu ska vi kanske få åka ut till den där skärgården med en puttrig lite träbåt. Kanske...

I fredags kastade någon in en tänd raket i vårt vardagsrum medan vi satt där. Den exploderade, skapade märke i golvet och i mattan. Den ena katten blev hysterisk, den andra vägrade komma in på ett bra tag. Vi ringde polisen som kom och gjorde en anmälan.

Alldeles nyss kastade någon, kanske samma, snorunge mellan 8 och 13 år, blond och iklädd turkos t-shirt, en stinkbomb in i vårt vardagsrum. Tack. Schysst. Får jag se dig igen tänker jag inte ansvara för konsekvenserna. Hoppas du spränger av dig fingrarna. Du är polisanmäld.

Den där karln jag bor ihop med bollade med lite arbetstider, och vips fick vi två veckor extra semester tillsammans. Så nu kan vi kanske, kanske om vädret tillåter, åka ut i den blekingska skärgården och sola och bada. Det behövs verkligen... Jag är ju inte särskilt pigmenterad i vanliga fall, rödhårig som jag är, men denna sommaren behövs det uv-filter om man ska vara i närheten av mig och min bleka lekamen.

P g a en kraftigt begränsad ekonomi har vi bara försökt oss på lite små, gratisutflykter till olika badställen, bl a till Arkösund där det fanns helt fantastiska solvarma klippor och hav och tång och båtar och fåglar och annat somrigt tjafs. Synd att det låg lite väl långt bort för att man ska orka åka dit på regelbunden basis.

Vi har en dröm, den där karln och jag, att vi en dag ska äga en båt. Ingen av oss vet särskilt mycket om båtar, men det hade varit trevligt att ha en. Särskilt under varma sommardagar... Hoppas det blir flera såna innan hösten kommer.