Still here

Snart klar. Bara en sida kvar...
*gääääsp*

Här sitter man då...

...och ska försöka skriva den där kursuppgiften. Drygt, sa räven.
Snart börjar friidrotts-vm, så kan man ha på bakgrundssurr på tv:n.

Fantastiskt!

Konserten är genomförd. Det gick jättebra, ur min synvinkel i a f. Det var i o f s så kallt att tänderna skallrade och händerna skakade när jag höll i mikrofonen, men rösten höll. Det var bara en låt där en textrad tappades. Såklart en låt som alla andra kunde så det var lite svårt att dölja missödet, men jag log, blinkade åt publiken och fortsatte. Jag är en stjärna. Det känns helt fantastiskt bra i magen, fjärilarna som flaxade lite av nervositet förut, har bytts ut mot...tja...nåt mjukt och fluffigt som gör mig glad. Dessutom kom det jättemånga och tittade! Sittplatserna var i princip slut, folk stod längs med husväggarna och lyssnade och såg glada ut. Kanske, kanske var självaste landshövdingen där. Eller så var det bara någon som liknade.

Imorn (eller t o m kanske nu...?) ska jag skriva kursuppgift. Den ska vara inne imorn, senast 16.45, och är väl knappt påbörjad. Den är inte så lång, men de är ju de värsta att skriva. Jag sätter mig nog ner med den på en gång, så är det avklarat och jag kan ta en schysst sovmorgon imorn.

Wish me luck.

Konsert, Schmonsert.

Jahapp. Ikväll ska jag sjunga igen. Jag har ont i halsen, särskilt om jag känner efter ordentligt.
Det var tråkigt att det var så många som hade andra saker för sig ikväll och som inte kan komma. Men vad ska man göra...

Igår hade vi sämsta spexgenrepet i världshistorien. Ever. Nånsin. Det började med att tekniken strulade och ljusbordet la av precis efter ouvertyren. Bara det satte an tonen. Sen var det missade sångtexter, repliker, småfniss och allmän okoncentration fram till tredje akten. Då brakade det loss. Efter ett crescendo av skratt under a capellorna gick det bara utför... det var knappt att vi klarade av att slutföra skiten. Nu kan det bara bli bättre.

Nu har jag alldeles strax fått nog.

Det började med en galning som fyra på morgonen tog tag i sovrumsfönstret, skakade det och skrek rakt in bara på pin kiv. Sedan kastade någon in en raket in i vardagsrummet medan vi satt där. Ett par dagar senare kastar någon in en stinkbomb genom samma fönster. I fredags upptäckte vi Ivar den Förskräcklige utanför dörren. Nu, alldeles nyss, traskade Ivars syster Ludmilla den Förskräckligare över golvet!

Vad sjutton äter spindlarna här i Lambohov?!?! Så här stora spindlar har jag bara sett på zoo! Jag utbrast ett nytt "helvete!!!" (som verkar bli standardfras, ett nytt inneord, i den här lägenheten), slängde mig bort till bokhyllan och slet fram Sagan om ringen. Tänkte ett litet mikroögonblick och fick en bild av en halvliter spindelblod, utsmetad över tygryggen, på näthinnan. Satte in boken igen och plockade ut nästan lika tunga "måleriets historia", med någon ful utsida som jag inte är rädd om för fem öre. Siktade och slängde boken över Ludmilla. För ett ögonblick trodde jag att Ludmilla skulle fortsätta kravla vidare, fast med fem kg bok på ryggen, men nu har Måleriets historia legat still i 10 minuter så jag kan väl anta att Ivars syster jagar vidare i mer sälla jaktmarker. Boken får ligga där den ligger. Jag tänker INTE städa undan den.

Prestationsveckan

Imorn startar den.

Måndag: Skola, heldag. Sångrep på kvällen.
Tisdag: Litteraturstudier på dagen, storbandsrep på kvällen
Onsdag: Litt.stud på dagen, Genrep på kvällen
Torsdag: Skola, f m, Storbandskonsert på kvällen.
Fredag: Litt.stud. dagtid, föreställning kväll.
Lördag: Sova dagtid, fylletaxi mellan Lkp och Nkp kväll/natt.
Söndag: Föreställning...

Hoho, nu får man känna att man lever...

Ivar den förskräcklige

Igår kom jag hem från praktiken, trött och hungrig. Går in i trapphuset och fram till vår dörr. Vid sidan om dörren, i huvudhöjd, ser jag....sveriges största spindel. Jag varken skämtar eller överdriver när jag säger att det var över en decimeter mellan tåspetsarna. En sån här var det (känsliga läsare varnas å det bestämdaste):

http://fotolena.se/Lena/H-insekter/H-spindlar/spind-15.htm

Jag tog tre djupa andetag, låste upp dörren så fort jag bara kunde och pep in i lägenheten med ett swisch. Väl inne upptäckte jag att det inte fanns någon lunch i kylen, men trots detta vågade jag inte gå ut av rädsla för Ivar. Just det, Ivar den förskräcklige fick han/hon heta. Jag funderade på att ringa polisen, securitas, anticimex, grannen och nationalgardet innan jag ringde den där karln jag bor ihop med och förvarnade honom. Han var också på väg hem, lyckligtvis, och är i princip lika spindelrädd som jag. Fast han är karl och tog tre ännu djupare andetag än jag och klämde ihjäl Ivar med hjälp av sina skolpapper. Han är min hjälte. Jag älskar honom. Emil, alltså. Inte Ivar.

Jag och besatthet

Jag var lite småbesatt av bloggtoppen. Kunde inte låta bli att gå in och kolla och heja lite på mig själv när besökarantalet hade gått upp. Idag möttes jag av beskedet: Din blogg har haft: 0 besökare denna veckan. Jag är inte lika besatt längre.

Jag och hår

Jag klippte ju lugg i början av sommaren. Ända sedan dess har folk jag träffat sagt: "Åh, har du klippt dig! Vad...eh...annorlunda du ser ut" eller "Oj, vilken...hehe...ehrm...rak lugg du har". Själv tycker jag den är fantastisk, men efter påtryckningar får jag väl låta den växa ut.

Idag har skolan börjat igen. Det känns bra. Till jul har jag bara två terminer kvar. Det är ju ingenting.

Jag och humor

Jag och humor

Jag har riktigt torr humor. Fnissar inombords av torra och tråkiga ordvitsar som ingen förstår. I somras, när vi fått låna en vattendammsugare (vattendamm...?) till mams och paps översvämningsområde tyckte jag den såg ut som R2D2. Fast i o m att den inte var en robot, utan en vattendammsugare, kallade jag den R-not-D2. Jag gick runt hela dagen och sa "R-not-D2, R-too-D2" i en barnslig, smågnabbande röst.

Jag fnissar fortfarande och tycker jag är ett komiskt geni.

Hemma, för denna gången i a f

Dåså, då var man hemma igen. Nästan en vecka med sol och bad och en hel del öl, lite båtåkande, hopp från klippor ner i varmt vatten, kalla groggar och grillad mat. Helt härligt har det varit.

Nu är det bara helgen kvar, sedan sätter allvaret igång igen. Denna gången är det grundläggande färdigheter som ska läsas och praktiseras. Karln ska börja pendla till Norrköping varje dag och plugga där borta.

Borde duscha...

Pucko

Jag har trott på ett första-april-skämt i över fyra månader.
Jag trodde på allvar att de skulle bygga ett casino på Pepparholmen, den konstgjorda ön som öresundsbron sitter fast på. Häromveckan fick jag reda på att så icke var fallet. Det var sydsvenskans förstaapril-skämt. Kul. Verkligen.


Kattmammahjärtat svämmar över

Min ena kisse, tre år och några veckor gammal, tog igår sin första mus! Vi trodde först att hon på sin höjd råkat snubbla över en stackars halvdöd mus under hennes ångloksgalopp över gräsmattan, och musen då dött av chocken, men idag hade hon tagit en till!

Åh, jag är så stolt!

Det här med statistik

Har nu registrerat mig på bloggtoppen.se. Nu kan man minsann hålla koll på hur många som besöker ens blogg. Jag trodde det var max tre som läste den här bloggen, men enligt bloggtoppen var det minsann 18 unika besökare förra veckan. Jag misstänker att de har plussat på för att vara snälla.

Idag bär det av söderut. Igen. Fast detta gången åker vi ner med hopp om livet. Nu ska vi kanske få åka ut till den där skärgården med en puttrig lite träbåt. Kanske...

Men för h-te!!!

I fredags kastade någon in en tänd raket i vårt vardagsrum medan vi satt där. Den exploderade, skapade märke i golvet och i mattan. Den ena katten blev hysterisk, den andra vägrade komma in på ett bra tag. Vi ringde polisen som kom och gjorde en anmälan.

Alldeles nyss kastade någon, kanske samma, snorunge mellan 8 och 13 år, blond och iklädd turkos t-shirt, en stinkbomb in i vårt vardagsrum. Tack. Schysst. Får jag se dig igen tänker jag inte ansvara för konsekvenserna. Hoppas du spränger av dig fingrarna. Du är polisanmäld.

blekansikte

Den där karln jag bor ihop med bollade med lite arbetstider, och vips fick vi två veckor extra semester tillsammans. Så nu kan vi kanske, kanske om vädret tillåter, åka ut i den blekingska skärgården och sola och bada. Det behövs verkligen... Jag är ju inte särskilt pigmenterad i vanliga fall, rödhårig som jag är, men denna sommaren behövs det uv-filter om man ska vara i närheten av mig och min bleka lekamen.

P g a en kraftigt begränsad ekonomi har vi bara försökt oss på lite små, gratisutflykter till olika badställen, bl a till Arkösund där det fanns helt fantastiska solvarma klippor och hav och tång och båtar och fåglar och annat somrigt tjafs. Synd att det låg lite väl långt bort för att man ska orka åka dit på regelbunden basis.

Vi har en dröm, den där karln och jag, att vi en dag ska äga en båt. Ingen av oss vet särskilt mycket om båtar, men det hade varit trevligt att ha en. Särskilt under varma sommardagar... Hoppas det blir flera såna innan hösten kommer.

Planeringsh-vete.

Man ska visst inte planera under sommaren. Hittills är det inte många grejer som blev som de skulle. Vår Stora Femårsdag har vi inte ens firat, då vädret inte tillät oss att ligga och slappa och äta jordgubbar och dricka champagne på solvarma klippor på en enskild ö i skärgården. Vi hade hoppats att vädret skulle ändras under veckan, men icke. Så den har helt enkelt fallit i glömska...typ.

Den Stora Roadtrippen blev inte alls av efter att de sista räkningarna blev betalda och vi insåg att våra gemensamma tillgångar uppgick till 300 kr.

Nu senast upptäckte jag att tentan jag har gått och gruvat mig inför ligger på samma dag som vi åker på turné. Alltså får jag skjuta på den till nästa omtentaperiod (när nu den är...).

Jag har varit hemma kanske en och en halv vecka, sammanlagt under hela sommaren. Dessutom håller jag på att bli förkyld eller sjuk eller nåt sånt. Har ont i halsen som fan och vaknade strax innan klockan två...