Nu har jag alldeles strax fått nog.

Det började med en galning som fyra på morgonen tog tag i sovrumsfönstret, skakade det och skrek rakt in bara på pin kiv. Sedan kastade någon in en raket in i vardagsrummet medan vi satt där. Ett par dagar senare kastar någon in en stinkbomb genom samma fönster. I fredags upptäckte vi Ivar den Förskräcklige utanför dörren. Nu, alldeles nyss, traskade Ivars syster Ludmilla den Förskräckligare över golvet!

Vad sjutton äter spindlarna här i Lambohov?!?! Så här stora spindlar har jag bara sett på zoo! Jag utbrast ett nytt "helvete!!!" (som verkar bli standardfras, ett nytt inneord, i den här lägenheten), slängde mig bort till bokhyllan och slet fram Sagan om ringen. Tänkte ett litet mikroögonblick och fick en bild av en halvliter spindelblod, utsmetad över tygryggen, på näthinnan. Satte in boken igen och plockade ut nästan lika tunga "måleriets historia", med någon ful utsida som jag inte är rädd om för fem öre. Siktade och slängde boken över Ludmilla. För ett ögonblick trodde jag att Ludmilla skulle fortsätta kravla vidare, fast med fem kg bok på ryggen, men nu har Måleriets historia legat still i 10 minuter så jag kan väl anta att Ivars syster jagar vidare i mer sälla jaktmarker. Boken får ligga där den ligger. Jag tänker INTE städa undan den.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback