rebellen

Nu börjar det nog gå åt rätt håll. Det gör i alla nästan inte ont i ryggen längre. Det enda som ska till nu är att jag får sova om nätterna. Efter att ha katastrofalvänt på dygnet (vaknar runt två på dagarna efter ett par timmars dålig sömn) har jag nu tagit till alla knep jag kan för att få ordning på sömnen. Ska ju ha praktik i två veckor framöver vilket innebär att jag ska i säng senast 21.30 och upp som en lärka kl. 5. Yess...

Jag har även varit på mitt första infomöte angående examenarbete! Det är helt galet, crazy ass wicked. Det är ju det sista jag kommer att göra på universitetet ever, nånsin. Hoppas innerligt att jag hittar någon att skriva tillsammans med. Misstänker annars att framläggningen kommer att dra ut på tiden...

Idag ultraljudades mina njurar. Nada.
Tempen togs. Nada.
Blodtryck togs. Nada (eller jo, jag hade ju blodtryck, men alldeles normalt. 110 över 80)
Kissade i burk. Några stackars bakterier lyckdes de vaska fram.

Fick besked att gå hem och ta alvedon och kanske lite Ipren och absolut fortsätta ta penicillinkuren och återkomma om jag fick feber eller ondare.

Kul att jag har en kropp med tydliga signaler.

(Detta skrevs igårkväll, torsdag, men av någon anledning har det inte publicerats. Så då gör jag det nu)

Eller inlagd Ellen. Det blev nästan så idag... För att ta det från början:

Njurontet har inte gett med sig och i förmiddags ringde jag vårdcentralen som tog emot mig, bad mig kissa i en mugg och stack mig i fingret. De kunde inte hitta något, så de remitterade mig till akuten. Där fick vi väntaväntaväntavänta innan en läkare tryckte mig på ryggen, ryckte på axlarna och sa att det skulle ultraljudas. Efter ytterligare en lång stund kommer en undersköterska och sätter på mig ett blåttåvitt armband och säger att jag ska läggas in över natten. Que? sa både jag och den där karln jag råkar bo ihop med. Jag är ju vid relativt gott mod, utöver att jag har ont i ryggen, och trodde att de skulle kalla tillabaka mig en annan dag. Så blev det också i slutändan, då en annan läkare kom in och klämde och dunkade bestämde att röntgenavdelningen ska ringa mig imorgon bitti istället och jag får sova hemma i min egen säng inatt.

*phiew*

Så får vi se vad som händer i morgon. Någon svamlade någonting om att tappa njurarna på vätska, men det låter läskigt så det får vi nog bli två om...

Jorå, njurbäckeninflammation var ordet, sa Bull.
Sitter nu här med en tiodagarskur antibiotika, plåster på fingret och ett par hundralappar fattigare.

Jag tar min sjuka och ömma njure och går och lägger mig...

Jag tror jag har fått njurbäckeninflammation igen. Ryggen gör ont och jag är emlig i kroppen. Vårdcentralen skulle höra av sig, så vi får väl se vad som händer.

Idag håller jag på att bli sjuk. Knasig i halsen, emlig i kroppen, tung i huvudet och en trötthet som inte är av denna värld. Pank är jag också (nästan).

Vi har i alla fall köpt allahjärtansdagsfika, två vaniljhjärtan, som ska inmundigas efter att den där karln jag råkar bo ihop med har ätit upp sin frukost/lunch/middag/kvällsmat. Han borde verkligen ha en mat-och-sovklocka.

Drösade in genom ytterdörren strax efter klockan fem i natt, full och glad och det var ett under att jag kom ihåg den sexsiffriga (seminya) portkoden.

M a o premiärfest. Spexet var fantastiskt, premiärsitsen var skitkul och jag dansade foxtrot till storband och har världens största sönderrivna blåsa på hälen. Tja, det kanske var värt det sådär i efterhand. Kanske.

Varför  är det alltid så att precis efter man har lackat naglarna och väntar på att färgen ska torka, då kommer man på något man bara måste göra just nu, precis på studs. Det kan vara allt från att gå på toa (knäppa gylfen..haha..), göra en macka, dammsuga eller frosta av frysen, slipa skridskor, duscha katten, byta sängkläder eller annat som bara inte kan vänta en halvtimme...

Tänk om det fanns små piller man kunde äta så att naglarna behöll sitt lack och man slapp ful utväxtrand i håret.

På lördag har spexet premiär. Det känns konstigt att inte vara med, att behöva köpa biljetter och sitta och bara titta. Konstigt, fast ohyggligt skönt. Jag tycker mig dra till minnes att dagarna innan premiären var allt bara kaos och ångest och man undrade hur allt skulle gå...

Har ledigt fram till tisdag. Gött.

Jag är i smärta. Jag har hjälpt en kompis att flytta.
Jag har så ont i axlarna att det är smärtsamt att låta armarna hänga fast.

Och det är inte ens dagen efter. Huvva.