rebellen

Ja, ni trogna läsare (bägge två...) har väl redan insett att eftersom bloggfrekvensen ökat sista veckan har det varit tentaperiod för min del. Nu är alla tentor slut för den här gången. Nästa gång är i början av juni, sen ska jag ha sommarlov. Det är mitt sista sommarlov som student, tänka sig. Sen är jag sommarlovsledig lärare.

Det hade varit skönt att klara av både jävlahelveteskukuppsatsen och salstentan. Chansen finns ju. Vi väntar med spänning på resultatet. Under tiden ska jag hinka i mig lite vin, äta lite gott och träffa vänner.

I morse ställde jag klockan jättefel. Jag skulle ha examinerande opponering kl 08.15 och trodde jag skulle vakna av mobilens pipande kl 07.00. Haha... 08.00 ringde den och jag hade varken skrivit ut uppsats eller erratalista, det var två decimeter nysnö som inte var bortplogat från cykelbanorna och jag luktade svett under armarna. Men jag hann (nästan) i tid, fixade utskrifterna medelst en kompis som lämnade över papprena likt en stafettpinne vid ingången och stapplade svettig och morgonandedräktig in i grupprummet någon minut för sent bara.

Nåja, opponeringen gick visst bra, så får vi se om den är godkänd eller inte i ett senare skede.

Jag läste någonstans att i en blogg, där ska man inte skriva vad man gör, utan vad man tycker. Men jag tycker jättelite... jag är assämst på att tycka grejer. Jag är inte politisk aktiv och vet inte i vilken ände av den politiska färgskalan jag står på grund av att jag inte tycker särskilt mycket om nåt. Visst, jag kan väl tycka att alla ska ha det bra och det ska vara miljöbilar på vägarna och det ska vara fred på jorden och yadayada, men det är sällan något som vållar debatt. Det har väl nåt att göra med att man är den bekräftelsejunkie man är...

Fast nu börjar jag tycka att jag ska pallra mig till sängs. Så det gör jag nu. Om en liiiiten stund. Ska bara...

Eller, the förkylning of the damned.
Eller the damn förkylning.
Eller lord of the förkylning.
Dansar med snor.
Snorar med vargar.
Titta vem snorar nu.
One night in snor...
Förkylning with a vampire.
Eller interview with a förkylning.


Haha, jätteroligt, verkligen. Den drog sig bara tillbaka för att samla mer krafter.
Nu åker min hjärna ut genom näsan.

Men fuckingjävlakukuppsatsen blev klar imorse klockan sex och inlämnad i god tid en timme före deadline.

Igårkväll, lagom till Perellis vinst (...), fick jag ont i halsen och nästäppa. I morse gjorde kroppen ont som om jag hade feber. Kollade och hade 37,2. Tog en alvedon, handlade kattmat, åt en macka och nu är det inget kvar. Inget ont, ingen snuva, inget ingenting. Var det allt? Jag börjde se framför mig hur jag låg nerbäddad framför tv:n med skräpserier och varm kycklinsoppa i några dagar. Men där gick jag bet.

Jag träffade en sex veckor gammal Ebbe häromdagen. Han såg ut som en liten fågelunge och luktade pyttebäbis. Jag fick hålla honom vid några tillfällen och jag trodde i min enfald att man (i a f jag) skulle ha några medfödda mammaskills och direkt veta hur man ska hålla huvudet och allt det där för att inte ungen ska glida iväg eller kvävas av mitt hår i ansiktet, but nooo. Jag kände mig stel och tafatt och hade inte en susning om hur man håller i en liten pytting.

Nåja, det är ju inte aktuellt än på ett tag. Fast det var rätt mysigt att prova.

Det är löööööördag! Jag har sovit hur många timmar som helst inatt och är pigg som ett lärkträd. Ska försöka (jo, på allvar) att skriva lite på min fucking jävla kukuppsats, träffa lite kompisar och sedan ska jag sjunga inför massa folk igen på en danstillställning.

Mer storbandsjazz åt folket.

Idag skällde jag ut en elev så denne började gråta.

Stiger f ö upp toktidigt och är för trött för att kunna fungera. Därför går jag och lägger mig i tid om kvällarna. (hahahahahahahahah...som om.)


Paps fyller år idag, primtal t o m.