Föräldrar...

Bor hos päronen under tiden som jag väntar timvik. Har med mig mina  bägge katter som ses som mina föräldrars barnbarn - "i brist på bröd får man äta bakelser", typ. Jag sitter i källaren i godan ro och slösurfar och hör hur de ropar efter mig. Tror att någon av katterna har sprungit ut eller att de behöver hjälp på något annat sätt. Reser mig, springer upp för trapporna, halvjoggar in i vardagsrummet. Där upplyser de mig att den ena katten har hoppat upp i mams knä och ligger där och kelar järnet.

Jomen, det var klart värt att resa sig....


Kommentarer
Postat av: bäver

Hahahahaha påminner mig om min man. Han kan vråla "KOM HIT!!" och man får panik och rusar iväg, så är det Emma som ler åt honom eller nåt. Haha. Så nu för tiden händer det att jag inte kommer så fort han ropar, och så behöver han verkligen hjälp pronto. Då blir man inte så poppis. ;)

2008-06-17 @ 07:37:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback