rebellen

Då var det klart. Sju månader av slit, svett, tårar (och ibland lite blod) och en del ångest är över. Kvar är fina recentioner och lovord som klingar kvar någonstans i bakhuvudet. Trots allt dyker Tomheten upp; man går omkring inlindad av trötthetsbomull och dagenefterlåga tankar och tänker att man aldrig ska vara med om det här igen.

Haha. Som om...