Julklappsångest.
Jag suger verkligen på att köpa presenter till folk. Jag får en idé, ett plötsligt infall, ett ryck och tänker att "Jo, men ett par stickepinnar vore perfekt till kompisen. Sen lägger jag i ett garnnystan, så kan kompisen sticka massa mysiga plagg." Sen att kompisen inte är ett dugg intresserad av handarbete och mycket hellre skulle vilja ha den där boken/skålen/väskan slår mig liksom inte förrän jag sitter där mittemot under öppningsceremonien...Då slår den till. Ångesten. Man själv får paketet man önskat sig i flera månader, medan man inser att hemslöjdsgrejen var en dum idé.
Jag kan ju dra ett mera konkret exempel. Den där karln jag råkar bo ihop med fyllde år i våras. Och vad tänker jag borde vara den perfekta föllsedaxpresenten? jo, en gitarr. Han är inte särskilt intresserad av självspelad musik, har inte läst en not sedan lågstadiet, men gitarrspel är såååå mysigt! och så kan han ju få en bok också om hur man spelar, men den får han sen eftersom gitarren var så dyr.
Ja, ni fattar.
Jag är ett hopplöst fall. När jag blir rik och chef och sånt, ska jag anställa en personal shopper som köper alla mina kläder måttbeställda och köper mina julklappar så att det inte KAN bli fel. Och blir det fel, kan jag ju alltids skylla på någon annan.
Jag kan ju dra ett mera konkret exempel. Den där karln jag råkar bo ihop med fyllde år i våras. Och vad tänker jag borde vara den perfekta föllsedaxpresenten? jo, en gitarr. Han är inte särskilt intresserad av självspelad musik, har inte läst en not sedan lågstadiet, men gitarrspel är såååå mysigt! och så kan han ju få en bok också om hur man spelar, men den får han sen eftersom gitarren var så dyr.
Ja, ni fattar.
Jag är ett hopplöst fall. När jag blir rik och chef och sånt, ska jag anställa en personal shopper som köper alla mina kläder måttbeställda och köper mina julklappar så att det inte KAN bli fel. Och blir det fel, kan jag ju alltids skylla på någon annan.
Kommentarer
Trackback