rebellen

Det blir så, när man får en del bakslag att man börjar tvivla på sig själv. Jag skickade in en kursuppgift idag (ingen tenta) och kände en gnagande oro för att ha gjort fel, ha missuppfattat eller på annat sätt klantat mig igen. Dessutom vågar jag knappt kolla mailen nuförtiden eftersom jag är rädd för att få ännu ett underkänt tentaresultat. Pratade idag med en annan som gjort samma tenta; han hade skrivit 12 sidor, jag hade skrivit 6. Oron blev inte mindre... Visst, det spelar väl ingen större roll om det man skrivit är substansfyllt, men har man skrivit mycket är ju chansen större att man får med det väsentliga. Aaaaaaaah!

Skitgrej.

Jag har dessutom svårt att sova om nätterna, vilket inte riktigt heller bidrar till ett muntert och alert humör. Idag hade jag t o m svårt att sova på dagen, vilket jag aldrig brukar ha. Jag tror jag måste snacka med någon om det här. Hur länge kan man klara sig på pyttemycket sömn?

Jag tänkte för några veckor sedan att nu går allt så himla bra för mig, skolan är rolig, det är kul att sjunga i bandet, jag får massor av bekräftelse, jag är nöjd och glad så det borde väl komma något bakslag snart. Jovars, det har det gjort. Missade två tentor, 10 poäng åt helvete, fast det kändes riktigt bra när jag skrivit dem. Inte bara surt, utan man känner sig nertryckt i skorna...

Någon vecka efter att jag fått sista neggotentabeskedet ska jag kolla upp när jag har chans att göra de sista 10 poängen som jag har efter mig sedan förra året. Detta var i fredags som jag mailade kursadmin. och fick svar att tentan går på måndag. Idag, alltså. Tjena... Dessutom ryktas det om att det är en spärrtenta, dvs klarar jag inte den, så får jag inte fortsätta min utbildning. Kniven mot strupen... Så nu har jag skrivit en tenta jag knappt har haft tid att plugga till. Får se hur det har gått... Jag vågar ju inte hoppas, men kommer bli minst lika ledsen över ännu ett underkänt resultat.

Jag förstår faktist inte riktigt varför jag har så himla svårt att skriva tentorna. Jag är inte överdrivet korkad, är någotsånär med och aktiv under föreläsningar och seminarier och tycker inte det är svårt att förstå. Men likväl är det något som brister i reproduktionen. Ibland önskar jag att någon utifrån skulle analysera vad jag gör galet och säga till mig hur jag ska ändra på mig för att passa in i tentarättarnas mall.

Nu ska jag gå och tvätta.

Idag såldes bilen. Eller, nästan i alla fall. Den är tingad och handpenning är lagd. Anledningen till att den inte riktigt är ivägfraktad än, är att vi som vanligt har slarvat bort ägarbytespapprena. Antagligen har det hänt i flytten eftersom vi var toknoga med att stuva in dem på en bra plats i bokhyllan där vi skulle komma ihåg att vi hade dem. Haha... Så 10 minuter efter att bilen lagts ut på blocket inser vi att papprena inte går att hitta. Smidigt.

Nåja, vi har fått 20 % i tassen. Resten får vi när papprena kommer.

Så nu har vårt nya billösa liv börjat. Jag har cyklat i regn och rusk till en kompis och mig framför ser jag alla sköna tusenlappar som stannar kvar i vår ägo. Det är drivkraft, kära vänner.

Tentaresultatet kom igår. Underkänd på begreppsdelen... Varför klarar jag inte tentorna? Jag menar, det finns ju dummare folk än jag som är lärare?!

Nu är jag bitter...

I uppsala finns kunskapsskolan. Efter ett par öl och under en 40 min bussresa hemåt mitt i natten lät det såhär:

- Kunskapsskolan? Då borde man lika gärna säga matkock.
- Ja, eller djurveterinär.
- Eller underlivsgynekolog.
- Och gradtermometer.
- Motivmålare.
- SnabbmatsMcDonalds.
- Makeupsminkare.
- Insektsskalbagge.
- Överdelsjacka.
- Handelsaffär. Eller pengaaffär. Eller affärshandel.
- Underklädestrosa.

...osv.

Idag är vi bägge två lediga. Vi började med att stiga upp lagom till lunch, slängde i tvätt i tvättmaskinen, åt frukost, gick en promenad, handlade lite och...och...nu vet vi inte vad vi ska göra. Vi har skittråkigt. Vi har plöjt igenom alla fireflyavsnitt + filmen, har inget nytt att se. Stackars oss, vad synd det är om oss.

Jajemän. Tentan är överstökad. Får se hur den har gått, det finns risk att jag blandat ihop en del begrepp och sex av åtta skulle vara rätt för att bli godkänd. Det var hårt, tyckte jag.

Nu är nästa tenta på fredag, fast det är väl inte så mycket att plugga till. Antagligen handlar det om att omsätta sina begrepp till realiteten, lektionsplaneringar och så. Kommer nog vara ganska död på fredag e m. Tentan varar visst i sex timmar. Helt galet länge...

Jojomen. Så är det. Och här sitter jag.

Det är något som känns skumt med den här tentan. Det är en begreppstenta och jag tror jag har koll på de flesta begreppen och det skrämmer mig lite. Ska det vara så här lätt? Vad har jag missat? Har jag missuppfattat skiten och pluggat in fel? Risken finns...

Back to work.

Tog tjuren i hornen och ringde till jobbet för att höra om de verkligen ville ha mig. De sa de att de absolut ville, men att de just nu fått in praktikanter från någon utbildning som gör mina arbetsuppgifter gratis. Skit.

Men de skulle höra av sig när de slutat, så fortsätter jag där de släpper. Det skulle visst ta några veckor innan det blev något... Och jag som hoppades på att kunna arbeta i okober/november så det blev lite extra i julklappskassan. Skitgrej. Nåja, kanske nästa år.

Då var auditionen genomförd. Egentligen borde jag vara nöjd; jag gick vidare till andra omgången, men sen tog det stopp. Och det var många som var klart mycket bättre än vad jag var som inte gick vidare till slutaudition. Men det känns lite tomt och trist... kanske hade jag haft en trevligare dag om jag strosat runt på sthlms gator istället.

Mjäh. Skitgrej.

Helt galet. Helt sjukt galet. Jag har blivit kallad till casting för en musikalroll. Dessutom på min födelsedag.

Vad gör jag nu? Hur tar jag mig dit? Mina händer skakar...

Jag försöker verkligen. Tvingar mig att tycka om hösten, att tycka allt är så myyysigt och cosy och dricka-te-i-fåtölj-med-filt-över-benen. Men likväl känner jag att hösten suger. Man vet att löven på träden kommer att falla av inom två veckor och sedan inte dyka upp förrän allt hopp om vår är borta, att dagarna bara blir kortare och vädret sugigare. En av de bästa dagarna på året är runt den 20:de december, i år den 22:de. Vintersolståndet. Då vänder det, man vet att det bara är downhill from here, längre dagar, snart vår.

För min del hade samma människor som bestämmer över namnsdagarnas varande och icke varande, kunna slopa november, gå direkt på första advent så fort löven fallit av, sedan en månad jul och vinter och sedan vår igen.

Och ja, jag är bitter över att mitt mellannamns namnsdag bara togs bort utan att ersättas av något annat.

Minussidan:
Nackspärr.
Mjölbaggar i skafferiet.
Flera barn som slogs idag under praktiken.
Fem timmars sömn.
En halvtimmes övande på sångläxan, sammanlagt.
Feltransponerade ackord.

Plussidan
Städat skafferi.

Dagens osäkerhet:
Skulle ringa nyjobbets "chef" (jag vet inte riktigt vad han är - han är inte überboss, men högre upp i hierarkin än vad jag är) ikväll och bara lämna ett meddelande på hans jobbtelefon om att jag minsann är ledig imorn e m och fredag och att han kan ringa upp mig när han har tid och känner för't. Men han svarar! Jag stammar fram nåt om att eeeh...oj, svarar du? Det var inte meningen... hehe...f'låt om jag stör...hehe...jagskullebarameddelaatt jagärledigimorn...och...eh...ja, duvet. (Psykobrud!!!) Han lät trött och sa att han ringer upp mig imorn.

Jag känner mig osäker på hela situationen, samtidigt som man vill verka ivrig och lite driven (för det är jag) vill jag inte verka för på. Inga kontrakt är skrivna än, och det kan ju hända att han tyckte jag var skitjobbig och inte passade in på arbetsplatsen alls. Ååååh, tänk om allt skiter sig.

Igår tog filen slut vilket innebar att jag var då tvungen att göra havregrynsgröt idag till frukost. Klockan 06.10 idag skulle jag greppa havregrynspaketet för att hälla i en portion i en kastrull. Då ser jag att på påsen, inuti påsen, i skåpet och på allt annat grynigt och mjöligt kryper små skalbaggar!!!!!

Men jag har bråttom iväg och ska vara borta hela dagen, ju! Jag hinner inte göra något just nu...ååååh, det kryper i kroppen!!

Imorgon ska jag har litteraturseminarie och jag är grymt förberedd. Laptopen är packad och redo att tas med, hjärnan är full at information om skrivutveckling, kalendern är uppdaterad. Men trots detta känns det som om jag har glömt nåt. Det känns verkligen som om det är nåt jag borde komma ihåg, men vad...? Kanske borde ringa nån. Får testa.

Idag var jag på mitt nya jobb för första gången. Shit.
Det var trendiga möbler, glasväggar och häftig konst, en chill-outsoffa, plattskärmar, inspelningsteknik och mixerbord och de som jobbade där var moderiktigt klädda och använde uttryck som "dräg å dråppa" (dra markerade dokument eller textrader till en annan stans på datorskärmen). Jag kom dit i en myyyysig höstkofta och halsduk och pulsvärmarna synligt på handlederna. Jag visste inte riktigt var jag skulle göra av min jacka eller handväskan eller fötterna. Jag var Ugly Betty personifierad. Nåja, jobbet är mitt :-)

Men det verkar vara häftigt att jobba där. Kanske lite småtråkiga arbetsuppgifter, men det kan ändras med tiden. Risken finns att man blir inkallad som röstskådis och blir ålagd helt andra uppgifter än man skulle kunna tro, enligt han som visade mig runt. Jag skulle kunna tänka mig att jag har fått det häftigaste extrakneget en student kan tänka sig.

Jag misstänker att jag tagit mig vatten över huvudet. Sedan jag "slutade" i spexet har jag tänkt att "oj, vad skönt med så mycket tid jag får!" Jag kommer att läsa full tid, funderar på att söka en extrakurs efter jul, vilket innebär att jag då kommer att läsa 125%. Jag kommer att jobba extra, hur ofta vet jag inte, gå på afrikansk dans för hälsans skull, ta sånglektioner och repa med bandet.

När jag var skådis visste man att man inte hade tid till extraaktiviteter och tyckte det var helt ok. Nu är det svårt att begränsa sig. Dessutom har jag ingen aning om vad jag ska välja bort om jag måste, kursen är bra att ha i utbildningen, sången kommer jag inte skippa och jobbet är ju bra att ha. Dessutom mår kroppen bra av att röra på sig. Nåja, det löser sig. Jag märker väl ganska snabbt om det hela funkar eller inte. Heja mig!

Helt galet.
Idag ringde en människa och gav mig ett jobb. Bara sådär! Han var visst gift med min sångpedagogs dotter och jobbade på ett företag som behövde arkiveringshjälp. Så det ska jag göra som extrakneg.
Shit, spexet har snart gjort mig självförsörjande :-)

Precis som så många andra, gick jag också med i facebook. Inte visste jag om all ångest som skulle medfölja när jag loggade in för första gången: Har jag fått nån friendrequest? Näe..inte idag heller. Jag skulle ju visserligen möjligtvis kunna  lägga till folk själv, men jag villintevillintevillinte!! Jag vill bli sedd och omtyckt och vara bäst på och omtalad i positiva ordalag.

Å andra sidan är det väl så alla andra tänker också, och då får man inga vänner på facebook. Skitsida.