Lycka är en vattenrutchbana!



Resan var helt fantastisk. Sola, bada, titta, bajsa, dansa, äta, äta, äta, dricka, (sova), svettas, skratta... Kunde inte bli bättre. Allt har klaffat, inget att vara orolig för (om man bortser från de finfina genuina turkiska magbakterierna vi lyckades få i oss.. men vi hade tabletter..).

Nu har min allra sista termin börjat. Jag har sajnat upp mig på 175 % denna terminen. 125% måste jag ta, resten bara för att det är intressant. Så vi ses igen någon gång framåt februari, när allt börjar lugna ner sig...eller när tentorna börjar hopa upp sig.

Snart dags

Sitter här med fjärilar i magen, färdigpackad väska och det är fyra timmar kvar tills avresa. All dressed up and no where to go, känns det som.
Skitgrej.

Nåja, inatt somnade jag i alla fall. Däremot vaknade jag tidigt och kunde inte somna om. Lär ju falla ihop av utmattning lagom till arrival.

Aja, önska mig lycka till, så ses vi om en veckas tid igen.

Mitt i natten

Jag är världens minst stresståligaste människa. Alltså, jag gillar att ha ganska mycket att göra och känna mig nyttig och lite viktig, men kroppen säger "hörruduru, nu lugnar vi ner oss. March pannkaka!". Jag får stressmage, hudutslag och får dessutom grava sömnsvårigheter. Som nu, t ex. Jag ligger och tänker på allt häftigt som kommer att hända nere i Turkiet, all god mat man ska äta, alla bad man ska ta...och vips närmar sig klockan fyra-fem på morgonkvisten och koltrastsjäveln börjar skrika utanför fönstret. Det är helt hopplöst att försöka sova. Då kan jag likasågärna knåpa ihop ett nytt blogginlägg som någon kanske läser någongång.

Det här med resandet är förresten något jag länge tänkt bearbeta här i bloggen. Jag vill innerligt framstå som sval, världsvan och svårimponerad. Det är bara så jäkla svårt att vara det när allt ska vara för första gången. Jag har aldrig åkt på charter innan, aldrig på solsemester och allra minst på en sistaminutenresa, ospecat till ett land jag aldrig varit i. För att försöka dölja min totala brist på kunskap inom området har jag börjat sluka allt av resebloggar och foruminlägg. Jag vet vad jag ska säga till påstridiga inkastare, vet på't ungefär vilken strand man ska hänga på, vet vilka utflykter som är värda att resa på och hur man ska ta sig runt på smidigaste sätt. En riktig torrsimsnörd har jag blivit. Jag trodde jag var äventyrslysten, full av tillförsikt till världen och mina medmänniskor, och ändå bunkrar jag upp med diarrémediciner, vätskeersättning, värktabletter, fyra sorters solkräm av varierande styrkor och så vidare. Jag är en nörd, en tönt och kärringen kommer så förbli, snart 27 år fyllda.

Vad har vi gjort...?

Kollade semestervädret för turkiet på smhi:s hemsida. Tjena...40 grader varmt. Det blir till att odla simhud mellan tårna för att överleva...


Mellandagsjobb

Har flängt en del mellan Skåne, Blekinge och Uppland. Var i Uppsala och firade storebror, 30 år. Var i Blekinge och åkte svärpäronens storbåt med soldäck och solsken, är i Skåne just nu och nästintill bara väntar på fredag då jag och en kompis visst ska åka till Turkiet och sola, bada och piña colada oss.

Tänk, förra sommaren hade vi storslagna planer för hur vi skulle semestrera men allt gick i stöpet p g a ekonomi och väderlek. Denna sommaren tänkte vi bara softa och vad händer? runt 1000 resmil, finfint väder, oväntade pengar som rullar in... Helt fantstiskt. Men å andra sidan är det sista sommaren innan vuxenlivet träder i kraft och man får betalda semestrar *hoppas*

Så nu ska jag bara införskaffa reans sista sommarkläder, magsjuketabletter, vätskeersättning, alvedon, nya sandaler och mera sololja, så ses vi på andra sidan semestern.