rebellen

Det blir så, när man får en del bakslag att man börjar tvivla på sig själv. Jag skickade in en kursuppgift idag (ingen tenta) och kände en gnagande oro för att ha gjort fel, ha missuppfattat eller på annat sätt klantat mig igen. Dessutom vågar jag knappt kolla mailen nuförtiden eftersom jag är rädd för att få ännu ett underkänt tentaresultat. Pratade idag med en annan som gjort samma tenta; han hade skrivit 12 sidor, jag hade skrivit 6. Oron blev inte mindre... Visst, det spelar väl ingen större roll om det man skrivit är substansfyllt, men har man skrivit mycket är ju chansen större att man får med det väsentliga. Aaaaaaaah!

Skitgrej.

Jag har dessutom svårt att sova om nätterna, vilket inte riktigt heller bidrar till ett muntert och alert humör. Idag hade jag t o m svårt att sova på dagen, vilket jag aldrig brukar ha. Jag tror jag måste snacka med någon om det här. Hur länge kan man klara sig på pyttemycket sömn?

Jag tänkte för några veckor sedan att nu går allt så himla bra för mig, skolan är rolig, det är kul att sjunga i bandet, jag får massor av bekräftelse, jag är nöjd och glad så det borde väl komma något bakslag snart. Jovars, det har det gjort. Missade två tentor, 10 poäng åt helvete, fast det kändes riktigt bra när jag skrivit dem. Inte bara surt, utan man känner sig nertryckt i skorna...

Någon vecka efter att jag fått sista neggotentabeskedet ska jag kolla upp när jag har chans att göra de sista 10 poängen som jag har efter mig sedan förra året. Detta var i fredags som jag mailade kursadmin. och fick svar att tentan går på måndag. Idag, alltså. Tjena... Dessutom ryktas det om att det är en spärrtenta, dvs klarar jag inte den, så får jag inte fortsätta min utbildning. Kniven mot strupen... Så nu har jag skrivit en tenta jag knappt har haft tid att plugga till. Får se hur det har gått... Jag vågar ju inte hoppas, men kommer bli minst lika ledsen över ännu ett underkänt resultat.

Jag förstår faktist inte riktigt varför jag har så himla svårt att skriva tentorna. Jag är inte överdrivet korkad, är någotsånär med och aktiv under föreläsningar och seminarier och tycker inte det är svårt att förstå. Men likväl är det något som brister i reproduktionen. Ibland önskar jag att någon utifrån skulle analysera vad jag gör galet och säga till mig hur jag ska ändra på mig för att passa in i tentarättarnas mall.

Nu ska jag gå och tvätta.

Idag såldes bilen. Eller, nästan i alla fall. Den är tingad och handpenning är lagd. Anledningen till att den inte riktigt är ivägfraktad än, är att vi som vanligt har slarvat bort ägarbytespapprena. Antagligen har det hänt i flytten eftersom vi var toknoga med att stuva in dem på en bra plats i bokhyllan där vi skulle komma ihåg att vi hade dem. Haha... Så 10 minuter efter att bilen lagts ut på blocket inser vi att papprena inte går att hitta. Smidigt.

Nåja, vi har fått 20 % i tassen. Resten får vi när papprena kommer.

Så nu har vårt nya billösa liv börjat. Jag har cyklat i regn och rusk till en kompis och mig framför ser jag alla sköna tusenlappar som stannar kvar i vår ägo. Det är drivkraft, kära vänner.

Tentaresultatet kom igår. Underkänd på begreppsdelen... Varför klarar jag inte tentorna? Jag menar, det finns ju dummare folk än jag som är lärare?!

Nu är jag bitter...