rebellen

Imorgon ska jag har litteraturseminarie och jag är grymt förberedd. Laptopen är packad och redo att tas med, hjärnan är full at information om skrivutveckling, kalendern är uppdaterad. Men trots detta känns det som om jag har glömt nåt. Det känns verkligen som om det är nåt jag borde komma ihåg, men vad...? Kanske borde ringa nån. Får testa.

Idag var jag på mitt nya jobb för första gången. Shit.
Det var trendiga möbler, glasväggar och häftig konst, en chill-outsoffa, plattskärmar, inspelningsteknik och mixerbord och de som jobbade där var moderiktigt klädda och använde uttryck som "dräg å dråppa" (dra markerade dokument eller textrader till en annan stans på datorskärmen). Jag kom dit i en myyyysig höstkofta och halsduk och pulsvärmarna synligt på handlederna. Jag visste inte riktigt var jag skulle göra av min jacka eller handväskan eller fötterna. Jag var Ugly Betty personifierad. Nåja, jobbet är mitt :-)

Men det verkar vara häftigt att jobba där. Kanske lite småtråkiga arbetsuppgifter, men det kan ändras med tiden. Risken finns att man blir inkallad som röstskådis och blir ålagd helt andra uppgifter än man skulle kunna tro, enligt han som visade mig runt. Jag skulle kunna tänka mig att jag har fått det häftigaste extrakneget en student kan tänka sig.

Jag misstänker att jag tagit mig vatten över huvudet. Sedan jag "slutade" i spexet har jag tänkt att "oj, vad skönt med så mycket tid jag får!" Jag kommer att läsa full tid, funderar på att söka en extrakurs efter jul, vilket innebär att jag då kommer att läsa 125%. Jag kommer att jobba extra, hur ofta vet jag inte, gå på afrikansk dans för hälsans skull, ta sånglektioner och repa med bandet.

När jag var skådis visste man att man inte hade tid till extraaktiviteter och tyckte det var helt ok. Nu är det svårt att begränsa sig. Dessutom har jag ingen aning om vad jag ska välja bort om jag måste, kursen är bra att ha i utbildningen, sången kommer jag inte skippa och jobbet är ju bra att ha. Dessutom mår kroppen bra av att röra på sig. Nåja, det löser sig. Jag märker väl ganska snabbt om det hela funkar eller inte. Heja mig!

Helt galet.
Idag ringde en människa och gav mig ett jobb. Bara sådär! Han var visst gift med min sångpedagogs dotter och jobbade på ett företag som behövde arkiveringshjälp. Så det ska jag göra som extrakneg.
Shit, spexet har snart gjort mig självförsörjande :-)

Precis som så många andra, gick jag också med i facebook. Inte visste jag om all ångest som skulle medfölja när jag loggade in för första gången: Har jag fått nån friendrequest? Näe..inte idag heller. Jag skulle ju visserligen möjligtvis kunna  lägga till folk själv, men jag villintevillintevillinte!! Jag vill bli sedd och omtyckt och vara bäst på och omtalad i positiva ordalag.

Å andra sidan är det väl så alla andra tänker också, och då får man inga vänner på facebook. Skitsida.

Eftersom turnén nalkas med stormsteg, har jag försökt leta reda på en luftmadrass att sova på. De vi hade från förut var antingen slängda (hål...) eller inte våra (och därmed tillbakalämnade). Det första stället, Clas Ohlson, hade lämnat tillbaka alla sina luftmadrasser av miljöskäl, Stadium hade bara svindyra, nån Ö&B-wannabeaffär hade inte ö h t, Jysk hade sålt slut på sina, Rusta hade bara tokstora (och jag blir yr i huvet av att blåsa upp en ballong...). Men Jysk, de hade minsann. Och inte bara en, utan i massa olika storlekar och prisklasser.

Nu ska jag se om min 80 kronors luftmadrass är hel.

Först nu känns det som om förra veckan var slut. Allt har gått skitbra; konsert, föreställning, rubbet. Men det känns lite vemodigt att det kanske (antagligen...) var sista gången jag spelade på forumteatern. Nu är det bara turnén kvar, och sen är det SM-bidraget som ska köras igenom. Sen är jag spexfri, på gott och ont.

Känner mig nästan lite bakfull, trots att jag inte förtärt en enda liten alkohol. Alla intryck som har sköljt över en börjar ta ut sin rätt och jag känner för att sova hela tiden. Som tur är sover jag gott om nätterna nu. Valeriana is the shit...
Sovmorgon imorn, ledig på torsdag och turnéstart på fredag. Det blir fantastiskt.

...är det så viktigt egentligen?
Nu sitter jag uppe och kan fortfarande inte sova. Jag har föreställning ikväll och ska upp före klockan sex imornbitti, så det hade ju varit trevligt med en hyfsat ok dygnsrytm. Kanske beror det på den koppen kaffe jag drack innan vi körde hem från Norrköping, kanske är det huvudet som inte vill släppa halvdystra tankar.

Förresten, har sett mitt livs första ghostrider, ni vet en sån som kör på fel sida av motorvägen. Lyckligtvis körde vi åt "rätt" håll, så vi slapp möta honom, och jag har inte läst något om någon olycka, så förhoppningsvis har det gått bra.

Nu sitter jag här med ett "lugn och ro"-te och har magknip. Snart börjar friidrotten och jag ska vara i sminket om åtta timmar.
Skit också.