rebellen

Idag skällde jag ut en elev så denne började gråta.

Stiger f ö upp toktidigt och är för trött för att kunna fungera. Därför går jag och lägger mig i tid om kvällarna. (hahahahahahahahah...som om.)


Paps fyller år idag, primtal t o m.

Nu börjar det nog gå åt rätt håll. Det gör i alla nästan inte ont i ryggen längre. Det enda som ska till nu är att jag får sova om nätterna. Efter att ha katastrofalvänt på dygnet (vaknar runt två på dagarna efter ett par timmars dålig sömn) har jag nu tagit till alla knep jag kan för att få ordning på sömnen. Ska ju ha praktik i två veckor framöver vilket innebär att jag ska i säng senast 21.30 och upp som en lärka kl. 5. Yess...

Jag har även varit på mitt första infomöte angående examenarbete! Det är helt galet, crazy ass wicked. Det är ju det sista jag kommer att göra på universitetet ever, nånsin. Hoppas innerligt att jag hittar någon att skriva tillsammans med. Misstänker annars att framläggningen kommer att dra ut på tiden...

Idag ultraljudades mina njurar. Nada.
Tempen togs. Nada.
Blodtryck togs. Nada (eller jo, jag hade ju blodtryck, men alldeles normalt. 110 över 80)
Kissade i burk. Några stackars bakterier lyckdes de vaska fram.

Fick besked att gå hem och ta alvedon och kanske lite Ipren och absolut fortsätta ta penicillinkuren och återkomma om jag fick feber eller ondare.

Kul att jag har en kropp med tydliga signaler.

(Detta skrevs igårkväll, torsdag, men av någon anledning har det inte publicerats. Så då gör jag det nu)

Eller inlagd Ellen. Det blev nästan så idag... För att ta det från början:

Njurontet har inte gett med sig och i förmiddags ringde jag vårdcentralen som tog emot mig, bad mig kissa i en mugg och stack mig i fingret. De kunde inte hitta något, så de remitterade mig till akuten. Där fick vi väntaväntaväntavänta innan en läkare tryckte mig på ryggen, ryckte på axlarna och sa att det skulle ultraljudas. Efter ytterligare en lång stund kommer en undersköterska och sätter på mig ett blåttåvitt armband och säger att jag ska läggas in över natten. Que? sa både jag och den där karln jag råkar bo ihop med. Jag är ju vid relativt gott mod, utöver att jag har ont i ryggen, och trodde att de skulle kalla tillabaka mig en annan dag. Så blev det också i slutändan, då en annan läkare kom in och klämde och dunkade bestämde att röntgenavdelningen ska ringa mig imorgon bitti istället och jag får sova hemma i min egen säng inatt.

*phiew*

Så får vi se vad som händer i morgon. Någon svamlade någonting om att tappa njurarna på vätska, men det låter läskigt så det får vi nog bli två om...

Jorå, njurbäckeninflammation var ordet, sa Bull.
Sitter nu här med en tiodagarskur antibiotika, plåster på fingret och ett par hundralappar fattigare.

Jag tar min sjuka och ömma njure och går och lägger mig...

Jag tror jag har fått njurbäckeninflammation igen. Ryggen gör ont och jag är emlig i kroppen. Vårdcentralen skulle höra av sig, så vi får väl se vad som händer.

Idag håller jag på att bli sjuk. Knasig i halsen, emlig i kroppen, tung i huvudet och en trötthet som inte är av denna värld. Pank är jag också (nästan).

Vi har i alla fall köpt allahjärtansdagsfika, två vaniljhjärtan, som ska inmundigas efter att den där karln jag råkar bo ihop med har ätit upp sin frukost/lunch/middag/kvällsmat. Han borde verkligen ha en mat-och-sovklocka.

Drösade in genom ytterdörren strax efter klockan fem i natt, full och glad och det var ett under att jag kom ihåg den sexsiffriga (seminya) portkoden.

M a o premiärfest. Spexet var fantastiskt, premiärsitsen var skitkul och jag dansade foxtrot till storband och har världens största sönderrivna blåsa på hälen. Tja, det kanske var värt det sådär i efterhand. Kanske.

Varför  är det alltid så att precis efter man har lackat naglarna och väntar på att färgen ska torka, då kommer man på något man bara måste göra just nu, precis på studs. Det kan vara allt från att gå på toa (knäppa gylfen..haha..), göra en macka, dammsuga eller frosta av frysen, slipa skridskor, duscha katten, byta sängkläder eller annat som bara inte kan vänta en halvtimme...

Tänk om det fanns små piller man kunde äta så att naglarna behöll sitt lack och man slapp ful utväxtrand i håret.

På lördag har spexet premiär. Det känns konstigt att inte vara med, att behöva köpa biljetter och sitta och bara titta. Konstigt, fast ohyggligt skönt. Jag tycker mig dra till minnes att dagarna innan premiären var allt bara kaos och ångest och man undrade hur allt skulle gå...

Har ledigt fram till tisdag. Gött.

Jag är i smärta. Jag har hjälpt en kompis att flytta.
Jag har så ont i axlarna att det är smärtsamt att låta armarna hänga fast.

Och det är inte ens dagen efter. Huvva.

Hade praktik i min förstaklass idag. Innan tiorasten fick jag höra: "Fröken, har du en bebis i din mage?" och "är du 54 år gammal?".

Dags för hårdbantning och botox.

Jag cyklade till skolan imorse. Första dagen på kursen, fem grader utomhus. "Här behövs ingen mössa!" konstaterade jag glatt. Då blir frisyren också glad. När jag sedan, två timmar senare, cyklade hemåt för att äta lunch var det inga fem grader längre. Då var det kallt om nosen och massa motvind. Strax innanför dörren blev det beckmörkt ute och jag var tvungen att tända lampor för att kunna se något. Strax efter det började det hagla... Det får bli mössa på e m. Fan.

Imorn börjar två nya kurser. Jag har förberett mig och ska för en gångs skull försöka ligga i fas med kurslitteraturen och allt sånt. Får se hur länge det håller  ;-)

Jag lever och mår bra. Och har dessutom gått ner två kg. Bort med socker och fika och ta inte om. Lätt som en plätt!
Snart ska vi dessutom börja träna. Hoppas att man hittar nåt som är kul.

Jag har gått ett tag och funderat över vad jag skulle skriva i bloggen. Har haft skrivkramp, skulle man kunna säga. Man känner sig lite smårutten när man smyger in och läser andra, mer produktiva bloggare utan att kunna motprestera. Men nu är jag igång igen.

Jul och nyår swischade förbi, några dagar hos mina päron och några hos sambons. Innan vi visste ordet av det, var vi tillbaka i Lkp och det var dags att skriva tentor och essäer och fixa studiemedel och köpa toapapper och andra vardagstråkiga bestyr.

Jag har funderat över vad 2008 kommer att innebära. Jag fyller 27... det är dags att bli vuxen, sådär på riktigt. Alltså ska jag avsluta min utbildning, förhoppningsvis är jag klar redan i oktober. Fatta hur mycket jag kommer att fira då! Fram med skumpan, baby. (vuxen var ordet, sa Bull...)

Tills dess ska vi väl ha flyttat igen. Vi känner att vi nog behöver något större, även om det är skönt att inte ha så många ställen att skräpa ner på. Vi har sneglat på Ryd igen, men det tar emot att flytta tillbaka. Det ryktas om att det finns en studenttrea på 80 kvm i innerstan. Undrar vem man ska sälja sin själ till för att få den... I övrigt är det ont om studentlägenheter med riktiga kök.

Vidare hoppas jag att 2008 medför många spelningar och tillfällen att utvecklas musikaliskt.

Och sen ska jag gå ner lite i vikt... men det är å andra sidan inget nytt för 2008. Men nu är vi två om saken, då sambons snusslutande resulterade i en något förändrad ämnesomsättning. Det är skönt att inte vara ensam om att försöka tänka på kosten och masa sig iväg till gymmet. Jag satsar på att gå ner fem kg till sommaren och sedan fem kg till fram till nästa jul. Det blir lagom.

I övrigt hoppas jag att 2008 blir ett år man kommer att minnas av positiva skäl. Nu ska jag sluta vara så jäkla pretantiös och fortsätta skriva skräpbloggar om ingenting :-)

Jag har kommit in på kursen Musikmetodik!

Idag gäller det. Finaste klänningen ska på, håret sättas upp i en elegant frisyr, sminket ska vara perfekt. Karln ska rota fram sin frack och putsa skorna och sätta alla ordensmärken (eller vad de nu heter) på rätt plats. Sen ska vi inmundiga en fantastisk måltid!

(...framför tv:n. Det är ju trots allt Nobeldagen)

Jag klarade PA2-tentan! Den där "oj-går-tentan-om-två-dagar"-tentan!!

*dansar och skuttar*

I söndags gick sambons farfar bort. Vi blev inte överaskade; han hade varit dålig länge. Men det är tråkigt. Vi har bokat om tågbiljetterna och ska ner på begravning så jullovet  börjar lite tidigare för oss. Det är ju en bra sak i alla fall.

Jag sitter och småsneglar på studentportalen. Enligt ett envist rykte som florerar, ska man kunna se sitt resultat av de tentor man har skrivit upp till en hel dag tidigare än vad resultatmailen visar. Fast det gäller bara om man har blivit godkänd (eller bättre). Dvs är man underkänd syns det inget. I morgon har tentarättarnas 10 dagar gått och resultaten borde således skickas ut... än så länge står det inget i studentportalen. Men vaffan. Jag skulle ju inte hoppas! Jag försöker förbereda mig på ett neggoresultat för att inte knäckas när det kommer. Dessutom ska det inte gå att bara plugga en helg på en tenta. Det borde inte gå i a f.

Jag har känt mig lite nere för tiden, men det börjar vända. Det brukar göra så i december, lagom till adventsljusstakarna tänds. Knasigt, egentligen, att november ska vara så himla svår.